Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Min sommarpräst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans själ har gymnastiserat sig på andras;
umgängeskretsen har borttagit fruktan, avsatt
tankefrön, riktat erfarenheten, ökat minnena, och han är
djärv nästan nedlåtande mot sin förre kamrat i
öknen. Men han vill icke sitta till bords med
kättaren och tala om tidens frågor, ty nu finns det
vittnen, och han har för övrigt så många andra att
tala med, om också ingen förstår honom så väl som
den otrogne.
När han går, säger han, att han vill komma
ut en hel dag och hälsa på mig.
– Här är för mycket folk om sommaren, menar
han, och för litet om vintern. Nu skall man gå
klädd och vara kavaljer, och... ja, du har det
gott, du!
En vacker eftermiddag i slutet av juni ser jag
en svart figur komma gående nere i ängen. Det
är pastorn. Uppkommen till stugan kastar han av
sig den svarta hatten, drar ett långt andetag, och
tittar sig omkring på landskapet, som om han såg
efter om där var plats nog, eller om några mänskor
kunna se honom. På min kammare får han sikte på
en blå kavaj, vilken han utbyter mot sin svarta rock,
tar en halmhatt, en rotpipa, en käpp; och efter ett
glas punsch vill han gå ut i skogen.
Utkommen i ängen sticker han händerna i
kavajfickorna och tycker det är nytt och roligt; kesar
som en kalv, flöjer över gärsgårdar. Det är en
annan människa och rocken gör väl litet till munken.
I dag tala vi inte om frågorna, utan gå ner till
havsstranden, bada, simma ut i fjärden. Därpå
promenera vi i sjökanten och kasta smörgås; rulla
stenblock ner i vattnet; jaga opp skrakungar, klättra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
