- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
266

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Min sommarpräst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upp i holkar och leta rötägg. Och så ge vi oss in
i djupa granskogen. Här är han som hemma hos
sig; hojar och sjunger; dödar huggormar med sin
påk, lockar fåglarne att svara, narrar den flyende
haren att sitta; känner älgspår, och vill bestämt gå
fram och retas med tjurn. Därpå storma vi ett
berg, brant som en mur, och komna upp på platån,
där endast några martallar blivit lämnade, se vi havet
under oss med sina tusen kobbar och skär. Här
lyfter han hatten och torkar svetten ur pannan:

– Ja, men det är skönt att få vara människa
en stund, säger han med ett förfärligt smärtsamt
drag i ansiktet och en suck.

Det att jag icke svarar, icke beklagar, icke
inbjuder till deltagande eller förtroende, fastän jag vet
allt, hela den pinohistoria, som ligger bakom denna
mannens nutid, utgör retelsen i umgänget. Han vet
att jag vet, men i samma stund jag sade, att jag
visste, skulle han gå. Och han säger ingenting själv,
men njuter av att antyda, att snudda vid faran, som
ligger i att röja sin hemlighet för en fiende; ty vi
äro fiender. Det veta vi båda.

Och jag känner på mig, att om han här i ett
svagt ögonblick skulle öppna sitt bröst och visa det
rysliga kräftsåret, skulle jag fly honom. Behaget
att gissa honom vore slut; och han skulle sedan hata
mig, då jag hade hans liv i min hand.

Men vi säga ingenting, vi bara prata så ofta
vi ha ett ögonblick, prata om jakt och fiske, segla
och ro.

Det har kvällats och vi måste hem till
aftonvarden. När vi nalkas stugorna, sjunger han inte
längre, och vid bordet är han instängd; gycklar svagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free