Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - En brottsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domaren emot bruk höll till godo, och efter att ha
farit med handen över ögonen återtog han sitt tal:
– Anförda omständigheter synas visserligen
vittna för bekännelsens riktighet, men mer än dessa
skulle en enda yttring av ånger från den brottsliges
sida tjäna som talande skäl, ty aldrig har man väl
sett...
Här gjorde nämndemannen en min åt läkaren,
såsom om det tog emot i hans hjärna, och domaren,
som såg minen, ansträngde fram eftersatsen...
– har man väl sett att någon, även om han
begått mordet med full överläggning, icke sedan
brottet blivit förövat erfarit en mycket naturlig känsla
av ånger över handlingen, även om denna känsla
kunde reduceras till fruktan för följderna. Därför
frågar jag Ek på heder och samvete, ed behövs
inte: ångrar han denna sin missgärning?
Mördaren svarade, utan att ta sina ögon från
det etnografiska färgtrycket, och alldeles bestämt:
– Nej!
Det blev ett svagt sorl i salen, mera av fötternas,
klädernas och andedräktens svaga ljud än av
artikulerade, halvkvävda ord.
– Men, återupptog domaren, Ek skulle vilja ha
haft det ogjort?
Ek tänkte inte två sekunder förrän han svarade:
– Nej! Och vore det ogjort, skulle det inte
töva, förrän jag gjorde det!
– Ek är således vad vi kalla en förhärdad
brottsling, invände domaren, icke utan en viss otålighet,
men (här nickade pastorn) vi vilja tillse om också
åsynen av det mördade offret icke kan väcka de
slumrande känslor av rätt och orätt, som finnas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
