Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Skärkarlsliv
- Vidskepelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidskepelse.
Det hade varit tämligen fridfullt på ön i långa
tider, oaktat öbons begivenhet på att vara
partikularist. Inga slagsmål, knappt ett snatteri, inga oäkta
barn utan far. Lite fylla någon gång, gräl, kiv,
avund och andra små mänskliga svagheter, som icke
kunde utebliva, avbröto blott dygdernas
enformighet. Men så kom det ett rötägg i granngården i
form av en ung båtsman, och friden var slut. Det
var en lång räkel, med ett ohängt utseende, skänklar
och nävar av oroväckande kaliber för pojkarne, som
anade den förfärlige rivalen på kärlekens marknad.
Det var också en hund att gå på sin levnadsbana,
åtminstone när han var i land, men det fanns de
som påstodo, att han inte var så styv, när han var
till sjös. Han hade en otäck vana att ta för sig,
vad som honom lystade, utan att fråga om lov, och
sin vilja satte han till allenagällande lag vart han
kom. Det var den aldra oförskämdaste lymmel de
hade sett på orten. Han gick in i stugan och slog
sig ner vid bordet; tog maten ur mun på bond, tog
flickorna för pojkarna och drog sig inte för att
ligga kvar, bara han fann det bäddat och dukat.
Och eget var att se hur allt böjde sig för
honom. Icke därför att han var starkare än de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0297.html
