Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Vidskepelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans, för han var endast en pojke på tjugotvå
år, utan därför att han var så oförskämd.
Det fanns bara ett äppelträd på hela ön, och
det stod nere i Carlssons äng. En vildapel var
det, som någon en gång roat sig med att ympa.
I år hade den emot sin vana satt en massa frukter,
röda kantäpplen, som Carlsson skulle gömma till jul
och nyår och vilka utgjorde föremål för öbornas
beundran och stilla avund.
En söndagsmorgon i slutet av augusti fann
Carlsson trädet berövat alla sina äpplen; vartenda ett
var weg och man såg kvistar och fruktsporrar
avbrutna och sållade på marken.
– Det har pojkarne gjort! uttalades den allmänna
meningen. Men säkert på Kalles inrådan.
Vad kunde man göra åt den saken?
– Ta och klå honom! rådde bond.
– Klå? Nej fan!
Och Kalle han gick där och slog hela söndan
för flickorna, och såg fräck ut. En gliring fick han
då och då, men det besvärade honom inte, utan han
slog sig ner och åt och drack som om ingenting
hade hänt av natur att kunna störa friden.
– Varför klådde de honom inte? frågade en
herre, som bodde på sommarnöje och i vars öllår
Kalle gjorde inbrott, när han var törstig i halsen.
Det var därför att han var en kronans karl, och
kronan var någonting oförklarligt heligt. Kronan på
tullflaggen, denna runda metallmössa, symboliserade
makt och myndighet, kronan i Kalles blanka knappar,
i mössan, var mandarintecknet och skyddade mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
