Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Höjer tar gården själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men sen gick gubbens kvinnor och stack
arrendatorns bästa ko i juvret så hon sinade.
Varpå arrendatorns kvinnor släppte ut gubbens
höns, så räven tog sex stycken på en natt.
Det var ett krig på liv och egendom och Höjer
spelade den icke vackra rollen av angivare och spion.
I stadigt vänskapsförbund med arrendatorn, gick han
denne tillhanda med alla upplysningar, som kunde
tjäna i såväl anfall som försvar mot den
gemensamma fienden.
Och nu på hösten hade han uttänkt en
huvudaktion, som skulle ge styvfadren knäcken. Gubben
hade nämligen ytterst liten slåmark och måste alltid
ta sjöfodret, vassen i viken, med i beräkningen för
att få sina två kor med livet igenom vintern. Nu
var icke sjöfodret undantaget i arrendekontraktet,
utan var allmänning, så att var och en tog vad
han ville; dock hade man en tyst överenskommelse
att sjöslåttern företogs på en utsatt dag; men som
denna klausul ej fanns i kontraktet, beslöt Höjer
sätta lusen i örat på arrendatorn, en dag, då gubben
skulle bort på en auktion.
– Ta för dig du, annars tar den andra
alltsammans, undervisade Höjer arrendatorn, som inte
riktigt ville på affären. Om inte du tar först, så
tar han först!
Det var ett skäl! Och samma morgon som
gubben rest bort, satte arrendatorn alla män och
kvinnor i verket. De gingo naturligtvis runt kring
stränderna och rakade av vartenda strå som kunde
åtkommas, så att den som ville ha något med, måste
ut i vattnet och gyttjan, och fick ändå bara
vassvippor, som inte något kreatur ville tugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
