Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Höjer tar gården själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jaså, du talar ur den ton! Vet du av, att
du har släppt tre kor på skogen, när du bara har
lov till att släppa en.
– Nå, vad skulle det göra då, när skogen är
så stor.
– Haha; vi ska inte vara småaktiga då! Bra!
Vi ska komma ihåg det!
Följande morgon stod Höjer på vedbacken, när
arrendatorn kom fram, och med en till utseendet
oskyldig min frågade:
– Hör du, Höjer, du!
– Jo! Här är jag!
– Jag behövde några spadskaft, och dem får
jag väl ta på skogen?
– Jo, det går an, bara en tar vackert, så!
Arrendatorn fick båda drängarne med sig och
fällde hela öns lilla aspbestånd, varpå han lät dem såga
och grovhugga spirorna. Höjer hörde nog att det
braka och dåna bortom hagen, men han gav sig inte
tid att gå och se efter vad som stod på. Det fick
han dock klart för sig, när folket kom hem med
lass efter lass med aspstockar.
– Ja, men du är vådlig i alla fall, som har
tagit dän alla asparne, som jag skulle ha till
lövtäkt åt fåren, ojade sig Höjer. Och hur många
spadskaft ska det bli av det där, måtro?
– Å, det sträcker sig väl till en tre dussin!
svarade arrendatorn.
– Ja, men jag bad dig hugga vackert!
– Nå, är det inte vackert då! Och för resten
sa du inte hur många det skulle vara.
Därmed var revanchekriget å ömse sidor i gång,
och styvfadren spelade nu djävulens roll, som gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
