Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Sjönödslöftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störtade i vattnet, men fick verkligen gadden mitt i
det tjocka. Och i ett huj löpte linan ut; båten
fick en knyck så att jägarn ramlade ner på
akterbetten och så bar det av med god gång till sjös.
Det blev åka av!
Vestman tyckte först det var nytt och roligt
och tänkte på vilken förträfflig jakthistoria det skulle
bli; och bytet ansåg han sig ha i handen. Men
så fick han se att kobbarna dansade förbi och sin
egen stuga försvinna.
– Farväl, så länge, nickade han åt stranden,
kommer strax tillbaka!
Det röck och knöck i båten, men någon fara
syntes inte vara för handen ännu, förrän de kommo
ut i sista stenarna och släppte landkänningen. Där
gick det lite sjö och solen tycktes ha gått ner, ty det
såg ut som en svart rund skiva därute.
– Ett stycke till, så kapar jag i värsta fall,
tänkte Vestman.
Och så bar det av igen. Men nu tog ekan till att
slingra. Sjöarna lågo mot och båten doppade redan
nosen.
– Lite till! tänkte Vestman, som ogärna ville
skänka sitt säkra byte och få ett snöpligt slut på
en så vacker början.
Sjön ökade och stjärnorna tändes på. Ännu
kunde han dock se yxan, som låg framme i fören
och som var hans hopp, när det gick för långt.
– Gå på du, min gubbe, du är väl snart trötter,
om jag känner dig rätt! muttrade den utfrusna
jägarn, som längtade komma till årorna för att bli
varm i kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
