- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
319

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Sjönödslöftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu blev han rädd! Och medan öskaret gick
igen, tänkte han på hustru och barn, på gård och
grund och redskap, och så på evigheten, som
stundade med all säkerhet; tänkte på, att han inte varit
i kyrkan på – ja hur många år, det mindes han
inte, men det var inte sedan året då koleran gick
– och att han inte varit till skrift – nu skrapade
läsud mot drivis. Herre Jesus! Jag fattig syndig
människa! – Det var bortglömt alltihop... Fader
vår som är i himmelen... ske din vilje såsom i
himmelen... inte den heller! – – –

Vilka långa timmar, och så många sen; flera
behövdes inte för att komma över till Åland, med
den här vinden; men kom drivisen, då måste han
följa ner till Gottland eller komma in i Finska viken!
Men innan dess skulle han vara ihjälfrusen.

Han kröp ner på botten av ekan för att söka
skydd för den kalla blåsten, och när han kom på
knä, så kunde han hela Fader Vår, och den läste
han väl ett tjog gånger; och för var gång han kom
till amen, skar han med fickkniven en skåra i suden.
Och när han hörde sin röst, blev han lugnare, för
det var som att tala vid någon, och som om någon
talade till honom, och orden väckte minnen om en
massa människor samlade i kyrkan och vilka han
nu såg framför sig, tröstande, förebrående. Där såg
han Gelingarne, som han varit ute med förliden och
tagit upp smideskol med efter den sjunkna briggen,
som inte var alldeles riktigt, men kunde försvaras;
där såg han – nu röck det i linan föröver. Herre
Jesus, Guds son, kommer jag ur detta med livet,
så lovar jag, så sant Gud lever, en ny krona med
sju pipor av rena silvret – det är hela barnaarvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free