- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
320

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Sjönödslöftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– till kyrkan – rena silvret – Herren välsigne oss
och bevare oss, Herren upplyse sitt ansikte över
oss och vare oss nådig...

Genom dimman syntes ett ljus, rätt förut, stort,
men suddigt som en hornlyktas!

– Det är Hangö fyr på Nyländska kusten!
tänkte Vestrnan. Kunde väl tro att vi hållit på i
tolv timmar, för det var långt som en vecka!

Nu kraschade det igen under ekan och den stod
tvärt still, så att Vestman flög framlänges över betten,
och så blev det still.

Hur långt kunde det nu vara till fyren på en
höft? Halvannan mil! Och nu förmådde han varken
komma fram eller tillbaks! Det var värre än
någonsin, ty bara han rörde sig i båten så vickade den.

Vestman satt där han satt, och han väntade
få se soln gå opp och dagern skina i öster, och
han frös, och han bad Gud, och han lovade och
svor alla dyra eder om silverkronan, som skulle
få kosta två hundra riksdaler och vara kontrollerad,
och sju pipor skulle han ha med krusiduller på
handkragarna, och en lina med kulor på, skulle han
hänga i, och när folket såg den, skulle de säga: si
det är sjönödslöftet av Erik Vestman i Nedergården,
som Herren så huldrikt hjälpte ur sin svåra nöd anno
attonhundra och femti nie! Gud hjälpte honom så
huldrikt och nådeligen, upprepade han gång på gång,
så att han till sist trodde på det, och i översvallande
tacksamhet för den nåderika hjälpen, läste han första
orden ur »Lov pris och tack ske dig, o fader käre!»
Gud hade hulpit honom, det var alldeles säkert,
efter som kronan hängde där och folket sa, skulle
säga, de hade inte sagt än – nu slockna fyren...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free