Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Sjönödslöftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då skjuter de mig som smugglare eller skickar mig
till Siverien. Och så många sen! Gud Fader, det
är en hel skog.
Han reste sig och rätade ut knäna! Båten
vickade bara åt sidorna, men doppade inte mer med
nosen. Han klev försiktigt över bettarne föröver;
såg linan stå spänd som en telegraftråd; steg ur
båten; såg fotspår, slog klacken mot en sten... han
var på land! Och där stod granskog!
– Är de du, far! pep en bekant röst ifrån en
enbuske.
– Ludde! Vad fan är du här!
– Jag unnra vad de blitt av dig, far!
Vestman gnuggade sig i ögonen:
– Hörru, vet du vad klockan är på dan?
– Hon lider väl åt åtta, och du har varit borta
mest en hel timme! Men så har du kräket med dig
också!
På skälberget låg djuret med uttergadden i
ryggen, dött, förblött, efter att ha gjort en tripp till
sjös och vänt för sjögångens skull.
Och än i dag berättas äventyret som det mest
underbara i hela skärgården, näst sagan om
sjöormen, och den som inte vill tro, den kan gå till
Nedergårdskyrka och se den lilla ljuskronan, som
hänger där under orgelläktaren till evärderligt minne
av förre kronolotsen Vestmans huldrika hjälp ur en
högst ovanlig sjönöd, då han med döden för ögonen
lovade Herren att till den kristelige församlingens
hugnad och fromma skänka denna tennkrona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
