- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
321

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Sjönödslöftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herre Jesus! som gick på vattnet och bjöd
böljorna lägga sig! – Nu lade de sig, de hade redan
lagt sig för en lång stund sen, för det var kav
lugnt, och underligt var det, ty här låg hela sjön
på, och hade gått alldeles vådligt just nyss, i går
afse, efter som det var morgon nu snart, det måste
vara morgon nu snart, när han kunde frysa så
elemenskat om fötterna, och var hungrig och skulle
få varmt kaffe nu straxt, bara lotsbåten kom ut,
som den måste göra efter som det skulle komma
fartyg i solgången, som legat och kryssat ute på
flacket; men varför, för f... för allt i världen hade
de släckt fyrn just nu, kanske det var dager, fastän
det inte syntes för dimman, mycket säkert, såvida
inte ryska regeringen hade något annat reglemente
för sina fyrar; jo, visst hade de, nu mindes han det
som en dröm, alldeles som att rysken hade annan
almanacka med gamla stilen, se där ha vi ägget,
gamla stilen, som är tretton dar efter eller före, det
kan nu just vara detsamma, för tidskillnad måste
det vara, och det var det ju också, efter finska
båtarna alltid kom en timme senare än det var
telegraferat, och därför hade de också släckt fyren en
timme före soluppgången, som alltså skulle ske om
en timme. Och då förstod han, varför han frös så
vådligt, för det gör alla som haft ältfrossan, när
solen går upp; men skälen, djuret, höll sig så stilla
och det röck inte i vindan mer, kanske den slitit
sig och gått! måste se efter i alla fall, för att sitta
här i onödan, det hörde f...

Vestman stirrade förut och såg något mörkt,
taggigt, som en hel hop riggar stiga ur töcknet.

– Kors i Jesu namn, om det är ryska flottan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free