Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Skräddarns skulle ha dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det öppna fönstret, där en hämpling visar sitt
blodsprängda bröst i en liten ståltrådsbur mellan
sallatsblad. På ett slagbord bakom hämplingen sitter han
nämligen med benen i kors och drar långa styng på
ett rutigt bomullstyg, som döljer hela hans nedra
kroppshalva och endast lämnar den övra delen synlig,
fast den icke är mycket att se på; ty magen fattas
och den lille mannen tyckes ha lyftat av sig
bröstkorgen och satt den direkt på bordskivan, och på
bröstet ligger huvudet utan märkbar hals. Det är
skräddarn själv, som en hårdhänt natur kramat ihop
till en puckel, och åt vilken föräldrarne på den
grunden valt det stillasittande yrket.
För att rätta naturen, som givit honom
anledning till missnöje, har skräddarn anlagt ett gott lynne
och utvecklat sig till en muntergök, som alltid är
full med historier och visor. Och liksom för att
visa naturen hur den skulle ha burit sig åt, har han
kastat sig med kärlek åt naturförsköning. Det är
han därför, som gjort trädgård, och icke nöjd med
att förädla de gamla sötäpplena och surkartarna i
trädgården, har han gått och ympat ädelfrukt i
vildmarkens träd, så att den sura rönnen bär vita
astrakaner och den kärve hagtorn lyser av det lilla
duväpplets röd- och vitkindade barnansikten. Och
liksom om han kände, att hans dåliga art icke skulle
längre ner i världen, planterar han träd på marken,
och när han kommer till en bondgård för att sy,
medför han i västfickan några frön, som han i smyg
stoppar i jorden, eller, när årstiden är inne, några
ympkvistar, som han sticker emellan bark och träd.
Och hans frön gro, och hans ögon växa ut, och när
ingen bär hans namn mer, så skall hans namn i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
