Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gå, hustru, och tänk att Sokrates vill sova, ty han
är trött och knarrig; tänk att han vaknar igen och då
är utvilad, föryngrad, glad och älskvärd.
— Jag önskar att du lärt mig allt detta förut;
av mig hade du ingenting att lära.
— Jo, av dig lärde jag tålamod och
behärskning!
— Förlåter du mig?
— Det kan jag icke! Ty det har jag redan gjort.
— Säg farväl nu som om jag skulle resa. Säg:
välkommen åter! som om jag snart vore tillbaka!
— Far då väl, Sokrates, var icke ond på mig!
— Nej, jag är mycket god!
— Farväl, min make, för evigt!
— Icke för evigt! Du önskar ju återse mig. Gör
en glad min och säg: Vi ses igen!
— Vi ses igen!
— Så där! — Och när vi ses igen, gå vi
tillsammans med barnen ut i skogarna.
— Sokrates var icke den jag trodde...
— Gå, jag vill sova!
Och hon gick, men mötte i dörren Platon och
Kriton.
— Stunden nalkas, vänner! sade Sokrates, matt
och med brinnande blickar.
— Har du lugn, mästare?
— Sanningen att säga, är jag ganska lugn; glad
vill jag icke påstå, men mitt samvete oroar mig
icke.
— När, Sokrates, när... skall det ske?
— Du menar, när... det skall ske, det sista?
Platon, min bäste, min käre... det hastar... jag har
nyss njutit en sömn... jag har varit över floden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
