Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tusenåriga riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tusenåriga riket.
Året 998 hade Rom blivit ett tyskt kejsardöme,
och tyske kejsaren hade blivit romare. Otto III,
uppfostrad av sin grekisk-bysantinska moder
Theo-fano, hade ärvt hennes smak för de södra länderna,
och därför bodde han mest i sitt palats på Möns
Aventinus, inrättade sig som kejsare och hyste planer
att förvandla Rom till tyska rikets huvudstad.
Kejsaren var nu tjugu år, äregirig, fantastisk, from och
grym. Under hans frånvaro hade gamla romarandan
vaknat, och den ädle senatorn Crescentius hade ställt
sig som folktribun, befriat Rom från tyskarna,
fördrivit påven Gregorius V och insatt Johannes XVI.
Kejsaren återvände hastigt till Rom, tillfångatog
Crescentius med hans påve, och lät därpå uppföra
ett levande skådespel för romarna, vars make de
icke sett, men väl deras förfäder.
Den Leoninska stadsdelen, infattande Vatikanska
kullen med äldsta Peterskyrkan och ett påvligt palats
som begagnades omväxlande med lateranska,
sammanhängde med staden genom pons aelius eller
Hadriani brygga. Vid brohuvudet på stadssidan låg
Hadriani grav, en tornliknande byggnad, i vilken
kejsarna sedan begravdes ända till Caracalla. När go-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
