Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tusenåriga riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUSENÅRIGA RIKET 187
Kejsaren gick, och Silvester blev ensam.
- Jag väntar, jag! talade han för sig själv.
Men under tiden ordnar jag våra Världsliga angelägen-,
heter!
Och han lade upp en karta över den då kända
världen. Med en rödkrita satte han ut kors och
kronor, mest norrut, men över Jerusalem ritade han
en fana med en lans.
Året 999 nalkades sitt slut och kristenheten levde
i en dödsångest. I Rom med omgivningar hade allt
liv upphört. Jorden besåddes icke, utan låg i ogräs;
handeln avstannade; bodarna voro stängda. De som
ägde något, skänkte bort det, och fingo ändock söka
mottagare. Kyrkorna stodo öppna natt och dag under
tre månader, och det var som söndag varje dag, även
därför att man slet sina bästa kläder, då det icke
var värt att hålla på dem, och då man ville vara
klädd för att mottaga frälsarens ankomst.
Julen hade firats med ovanlig andakt och
människorna levde i fridfull sämja. Stadens vakt hade
intet att göra, ty skräcken för det kommande höll tukt
och ordning; man sov för öppna dörrar och ingen
vågade stjäla eller bedraga, och behövde icke heller,
ty den som begärde, han fick till skänks; bagarna
utdelade bröd gratis och hos tavernaren gavs
obegränsad kredit; inga skuldsatta krävdes. Kyrkorna
voro överfulla natt och dag; bikt och avlösning,
mässor och nattvard hela dygnet om.
Dagen före nyårsaftonen föll in. Åsikterna voro
delade rörande katastrofens natur, antingen den skulle
komma som flod eller jordbävning, men de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
