Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tusenåriga riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 HISTORISKA MINIATYRER
invånarna höllo sig ute i det fria, somliga på släta
marken, andra på kullarna, dock alla med blickarna
riktade mot himlen.
Marsfältet var fullt med folk på morgonen, och
en grupp hade slagit en ring kring en vedtrave, där
en förryckt man stod och orerade med en bunt papper
och pergament i handen.
Det var en rik borgare som i tre månader gjort
bot och bättring, och nu, liknande ett skelett, ville
undgå den kommande vreden. Han hade idärför dragit
fram en storfamn torr ved, under förevändning att
han ville bestå värme åt alla bärare och dragare.
Som den ena icke brydde sig om vad den andra
företog sig, lät man honom hållas.
Bredvid bålet stod en lämning av en gammal
talarstol, och på den ställde han sig, sedan han
tänt brasan.
- I Guds den eviges namn, talade han; så
som jag nu bränner dessa skuldsedlar, skall Herren
Gud stryka mina skulder ur livsens bok. För allt
jag kommit andra att lida, går jag nu själv att lida.
Renande eld, bränn min usla kropp med alla dess
synder; stigande lågor, låten mig följa er uppåt!
Herre Jesus anamma min anda!
Han tog ett språng från talarstolen och föll mitt i
lågorna, där han blev liggande på knä med knäppta
händer tills han kvävdes och var slut.
På Forum sågs en man arbeta med ett spett för
att få en grushög att ramla över sig. »Säger till
bergen: skyler oss!» sjöng han.
Från Pons Sublicius hoppade ett ungt par i
floden, under en omfamning som icke döden i
böljorna kunde lösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
