Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eremiten Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 HISTORISKA MINIATYRER
Och stärkt av bönen gick han vidare. Han visste
alla ställen, så att han icke behövde fråga, och när
han stötte på en ruin nedanför Onda rådets berg,
förstod han det var Hakeldama eller krukomakarens
åker som inköptes för Judas’ blodspenningar, eller
de trettio siklarna, till en begravningsplats för
främlingar.
Men han fick inga dödstankar, ty han kände att
han skulle leva tills han intagit denna staden.
Däremot överfölls han av hungern. Huru bittert
ångrade han icke nu att han ej som andra berömda ereh
miter övat sig att äta gräs i sin ungdom. Utmattad
men icke nedslagen satte han sig ned vid en
sophög, som var alldeles nyss utförd och såg frisk ut.
Som han satt där, kom en hund, en skabbig
utsvulten en; och djuret lade sitt huvud i pilgrimens
knä.
- Jag har ingenting att ge dig, din stackare!
sade pilgrimen och torkade hundens ögon med hans
öronlappar, ty djuret såg ut som han gråtit.
Men när hunden hörde vad pilgrimen talade,
förstod han, ty djuren förstå alla språk bara på
tonfallen. Och han började gräva i sophögen. Och
se, där låg mellan två friska kålblad ett granatäpple
och ett vitt bröd!
Pilgrimen, som var van vid alla slags mirakler,
lovade gud och åt. Och när han ätit, tackade han
gud, den barmhärtige. Hunden stod hela tiden och
såg på honom.
- Tänk att jag glömde dig, jag otacksamme!
sade pilgrimen. Jag vill nu försöka min lycka!
Och han började gräva med staven, och se, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
