- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 42. Historiska miniatyrer /
201

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eremiten Peter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EREMITEN PETER 201

låg ett friskt ben, som han skänkte hunden, sin
välgörare. De vordo vänner och skildes icke mer.

De gingo nu om stadens södra ända och vände
inåt Kidron mot norr, följande bäcken, så att de
hade stadsmuren till vänster och Oljoberget till
höger. Nerifrån dalens botten såg han tempelplatsen
men intet tempel, endast hedningarnas moskékupoler,
och av den heliga graven syntes intet, ty den låg ini
staden och var oansenlig.

Han kom till Gethsemane, där Kristus lidit, och
han steg upp på Oljoberget, varifrån han kunde se
Jerusalem. Och han grät över den. Sedan han gjort
sin andakt vid ruinerna av Uppståndelsens kyrka,
gick han vidare norr om staden och kom åter till
Jaffaporten, där han satte sig, fast besluten att vänta
tills kristna pilgrimer kommo, ty hit kommo de från
alla jordens länder. Och han skulle tigga av dem,
tills han fått ihop de trettio zekinerna.

Så satt han där den första natten, utan att någon
kom. Mot morgonen öppnades porten för landfolket
som förde in livsmedel, och han föll då på den djärva
tanken att smyga sig in, men han blev genast
upptäckt och fick en skur prygel. Men detta avskräckte
honom icke, utan han försökte varje morgon ånyo,
men utan framgång. Han sov på marken och åt ur
sophögarna; begabbades av barnen, piskades av de
äldre, och allt fann han vara i sin ordning, viss dock
att han en gång skulle få sin dröm sannad.

Trettio dagar hade han suttit vid porten och inga
pangar fått, men på trettioförsta reste han på sig för
att sträcka på benen. Och han vandrade ned i
Hin-nomsdalen, med hunden Trogen framför sig. När
han gått en stund, märkte han att följeslagaren var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/histmini/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free