Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sju goda åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE sju GODA ÄREN 297
ni att kejsaren skall förstå det här, på det rätta
sättet, som ni menar det!
- Förstår han inte, så är han ett dumhuvud...
- M,en förstår han det, kan ni få en
krigsförklaring ...
- Kina mot Voltaire!
- Vad skulle ni då göra?
- Jag skulle slå dem, som ni brukar, med mina
trupper förstås!
- Men om kejsaren har fler trupper än ni?
- Då flydde jag förstås, som ni, Sire... eller
jag lät driva mig på flykten, så behöll jag
krigsäran ...
Konungen var van vid Voltaires näsvisheter, och
han förlät för tillfället, men samlade i påsen.
- Sitt nu inte inne och rota, monsieur, utan kom
ut och spatsera med mig. Vi ska filosofera i
aftonsvalkan, jag har så mycket att tala om och behöver
reda mina tankar för det stora arbetet...
- Sire, jag skall genast...
- Nej nu; jag väntar!
Monsieur Voltaire blev kinkig och städade om
på sitt skrivbord, drog i lådor och blev aldrig färdig.
Men konungen stod som på post och bevakade honom
med ögonen.
Slutligen måste städningen upphöra och gubben
kom ut, men han spratt i lemmarna, ruskade på sig
som om han ville skaka bort något.
Konungen förde honom ned på den tredje
terrassen, och tog av till höger i parken, där de funno
den största alléen, utmynnande vid en liten rundel
med ett tempel åt vänskapen.
Tystnaden var av den obehagliga arten, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
