Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BROTT OCH BROTT 149
MAURICE.
Arme Adolphe!
HENRIETTE.
Mig gör det också ont om honom, ty han lider
gränslöst...
MAURICE.
Tyst! Det kommer någon!
HENRIETTE.
Tänk, om det vore han.
MAURICE.
Det vore outhärdligt!
HENRIETTE.
Det är icke han, men om det hade varit, hur
skulle du ha tänkt dig situationen?
MAURICE.
Först skulle han vara lite förargad på dig,
därför att han misstagit sig på kaféet - sökt oss
förgäves på orätta ställen - men förargelsen skulle
straxt upplösa sig i förnöjelsen att se oss; se att vi
icke narrat honom. Och i glädjen över att han
gjort oss orätt med sina misstankar skulle han älska
oss båda två; och så skulle han bli förtjust över att
vi voro så goda vänner. Det hade alltid varit hans
dröm - hm! han håller tal nu! - hans dröm att
vi tre skulle bilda ett triumvirat och visa världen det
stora exemplet på en vänskap som intet fordrade -
»ja, jag litar på dig, Maurice, dels därför att du är
min vän, dels därför att dina känslor äro bundna på
annat håll!»
HENRIETTE.
Bravo! Har du varit i en sådan situation efter
som du så kunde på pricken återge den? Vet du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
