Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 VID HÖGRE RÄTT
att Adolphe är en sådan där tredje man, som aldrig
kan ha nöje med sin älskarinna, utan att en vän
är med!
MAURICE.
Det var därför jag skulle inkallas för att förströ
dig! - Tyst; det är någon därute! - Det är han!
HENRIETTE.
Nej; du ska veta att spöktimmarne äro inne;
och då hör man så mycket, och ser ibland. Att
vaka om natten då man skulle sova, har samma
charme för mig som brottet; man har ställt sig över
och utom naturlagen ...
MAURICE.
Men straffet är ohyggligt... jag fryser eller ryser,
vilketdera det är.
HENRIETTE
tar sin teaterpelisse och lägger över honom.
Tag på dig då; den värmer.
MAURICE.
Det var skönt; det är som om jag vore i din
hud, som om min av vakan upplösta kropp götes i
din form; jag känner hur jag stöpes om; men jag
får även en ny själ, nya tankar, och här, där ditt
bröst har gjort en böjning, börjar det häva sig,
Pianisten i rummet invid har under hela denna scen
pianissimo ibland, ursinnigt fortissimo ibland övat sig på
D-moll-sonaten; stundom har det varit tyst; stundom har man
hört takterna 96-107 ur Finalen ensamma.
Vilket vidunder som sitter i natten och övar sig
på pianot! Jag blir sjuk av detta! Vet du vad: vi
åka ut i Boulogneskogen och frukostera i paviljongen
för att se solen gå upp över sjöarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>