Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Hildur horgabrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vad gav du mig? frågade kungen, mycket
vederkvickt.
– Det var nytt vin, östanifrån. Skytherna ha
vilda druvor av stora krafter.
– Hildur, mitt barn, jag måste leva ett år till.
– Varför ett år?
– Hjalmar...
– Han skall icke ha Ingeborg...
– Hör, dotter! Är Tunne vår son?
Hildur slog upp ett skratt:
– Din och min son, ja visst är han, så visst jag
är din dotter.
– Tror du att lilla Yngve skulle rädda mitt liv?
– Inte fler nu! Folket viskar redan om dina
förra söners bortgång. Inte nu, senare kanske.
– Vad gör Egil ?
– Han är hos prästerna och lär, men Tunne han
kan.
– Varför skall Tunne vara träl?
– Han vill vara det; säger att hans tid
kommer... att Egil skall undan först.
– Icke skall jag lämna Ynglingars ätt efter mig;
sluta den vill jag.
– Sov nu! Jag sköter ätten och arvet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
