Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vikingaliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 HÖVDINGAMINNEN
- Här ville jag bo! viskade Dag.
- Tyst! sade Ulf.
Nu hördes en sång från ett rum som icke syntes,
och aldrig hade de hört vackrare. Tysta och stilla
gingo människor fram till den stora tavlan, föllo på
knä och lade händerna på bröstet. En vitklädd man
tecknade över deras huvuden, som om han smekte
dem, och det ringdes i en liten klocka av silver. De
knäböjande reste sig upp, omfamnade varandra,
kysstes på kinderna och gingo att sätta sig. Allt var
vänligt, fridsamt och så olikt det bullrande råa livet
ute i världen.
- Här vill jag bo! upprepade Dag.
- Det är ju ett tempel, lille bror.
- Jag vill bo i templet.
En präst kom nu fram räckande en skål med
vatten; men bröderna förstodo icke meningen. Då
log den gamle mannen, doppade två finger i vattnet
och vidrörde sedan de bådas pannor, sägande:
- Jesus Kristus världens frälsare beskydde och
välsigne eder.
Nu slutade sången, och bröderna gingo ut i
staden att handla. De köpte vackra kläder, vapen och
var sin häst, ty de skulle nu söka konungen i hans
hov. Men först måste de vila i härbärget och få sig
mat.
När de anlänt till gästhuset, mottogos de som
herremän, och deras hästar fördes till stallet.
Värden ledsagade dem in i en stor sal, där mat
och dryck fanns i överflöd. Och så blevo de
ansprå-kade:
- Unga resande komma ifrån långväga?
- Från Sverige! svarade Ulf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
