Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vikingaliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGALIV 121
- Då ha de haft lycka, ty just nu har svenske
konungen Styrbjörn förhulpit danerkungen att få igen
sin krona.
- Vad heter danerkungen då?
- Harald Gormsson, må en veta. Och nu är frid
i danska riket, ty allt folk är vordet kristmän. Men nu
skall konung Harald - de kallar honom Blåtand
emellanåt - förhjälpa Styrbjörn till sitt arv och rike
mot hans farbror Erik, även benämnd Segersäll i
Uppsala. Tolv hundra skepp skola samlas, och här sökes
män i vapen.
- När kan flottan vara redo? frågade Ulf
angeläget.
- Om ett par månskiften eller så! svarade
värden.
Detta var goda underrättelser, och när Ulf frågat
vägen till Ledre, som var danernas huvudstad, bröto
de upp till avfärd.
De redo först i stranden utmed fiskarhyddor och
vaktstugor med Sundets blåa vatten ledsagande.
Deras klippare gingo snällt, nickande stolta att bära
vapenföra män, och vid första biväg togo de av in
i skogen. Under lövvalvens skugga styrde de efter
solen sin färd, hållande söderut. De frågade en
vandrare vad de stora träden kallades, och fingo
veta det var bokträd. Slät var marken luktande av
god mylla; inga gråberg, inga stenar; allt var mjukt
och rundat. Okända djur sprungo upp ur
underskogen, rådjur, hjortar och vildsvin. Detta nya
muntrade dem, och de tyckte livet nu först började. Ulf
tog upp en sång och gjorde låtsade utfall, med sin
lans sårande trädstammar så att barkflisor flögo. Dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
