Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Ölandskungen och den lilla drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 HÖVDINGAMINNEN
Allers och bruka jorden. - Säg åt Lasse att han
ordnar ett kämparus i afton; håll musiken kvar, så
dricka vi gravöl på kronan!
- Och detta för en tokig kvinnas skull!
- Akta huvet!
Översten gick ner; skrev två rader och sände
med en kurir till Messenius fadren. Det var en
varning.
Processen mot Messenierna far och son var
utagerad; sonen hade skrivit vad han hört fadren och
många andra pratat. Far och son avrättades, varefter
ett visst lugn inträdde; Kristina satt kvar på tronen
och Karl Gustav på Öland.
Ett par år hade gått, då Kristina en eftermiddag
höll sällskap på Jakobsdal, sednare Ulriksdal, vilket
hon disponerade eller lånade av Magnus Gabriel De
la Gardie.
Nere på terrassen vid Edsviken satt hon i
amazondräkt, lekande dock med en solfjäder.
Bredvid henne stod riksarkivarien Stiernhielm, dalkarl och
bergsmansson, vilken nu försökte sig som hovman
och diktade skådespelen till drottningens fester. Han
hade nyss haft uppförd Parnassus triumphans, som
fallit igenom, då ingen förstod de mytologiska
allegorierna. Det rådgjordes nu om ett nytt stycke, och
drottningen var betänkt på en grekisk tragedi.
Stiernhielm var fjär, svåråtkomlig och avvisande
mot drottningen, ty han var gift man, familjefar
med bekymmer och han tyckte inte om sin kungliga
beskyddarinna, vilken ville se alla bemärkta män
förälskade för sina fötter. Detta retade drottningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
