Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När hon slår, om en liten stund, då är er tid
ute, då får ni gå men icke förr. Men hon hyttar
först, innan hon slår! – Hör! nu varnar hon:
»Klockan kan slå.» – – – Jag också kan slå...
Han slår med. kryckan i bordet.
Hör ni?
Tystnad.
MUMIEN
fram till pendylen och stannar den; därpå redigt och
allvarligt.
Men jag kan stanna tiden i dess lopp – jag
kan göra det förflutna om intet, det gjorda ogjort;
men icke med mutor, icke med hot – utan genom
lidande och ånger – – –
Går fram till Gubben.
Vi äro stackars människor, det vet vi; vi ha
brutit, vi ha felat, vi som alla; vi äro icke de vi
synas, ty vi äro i grunden bättre än vi själva, då vi
ogilla våra förseelser; men att du Jakob Hummel
med falska namnet skall sitta domare, det utvisar
att du är sämre än vi stackare! Du är icke heller
den du synes vara! – Du är en mänskotjuv, ty du
har stulit mig en gång med falska förespeglingar;
du har mördat konsuln som begrovs här i dag, du
strypte honom med skuldsedlar; du har stulit
studenten genom att binda honom med en fingerad
skuld av hans far, som aldrig var skyldig dig ett
öre...
GUBBEN
har försökt resa sig och taga ordet, men har fallit ner i
stolen och krympt ihop, krymper allt mer och mer under
följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
