Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MUMIEN.
Men det finns en svart punkt i ditt liv, som
jag icke känner riktigt, dock anar... jag tror att
Bengtsson har reda på det!
Ringer i bordsklockan.
GUBBEN.
Nej, inte Bengtsson! Inte den!
MUMIEN.
Jaså, han vet det! Ringer igen.
Nu synes den lilla MJÖLKFLICKAN i tamburdörren,
osedd av alla utom av GUBBEN, som fasar; FLICKAN
försvinner, då BENGTSSON inträder.
MUMIEN.
Känner Bengtsson denna herre?
BENGTSSON.
Jo, jag känner honom och han mig. Livet
växlar som vi vet, och jag har tjänt hos honom,
han en annan gång hos mig. Han var således
matfriare i min kökskammare i två hela år – som han
måste bort klockan tre, så gjordes middan färdig
klockan två, och huset fick äta uppvärmd mat efter
den där oxen – men han drack också ur buljongen,
som sedan måste spädas med vatten – han satt där
ute som en vampyr och sög all must ur huset, så
att vi blev som skelett – och han höll på att få
oss i fängelse, när vi kallade kokerskan tjyv.
Senare råkade jag denna man i Hamburg under
ett annat namn. Då var han ockrare eller blodsugare;
men där var han även anklagad för att ha narrat en
flicka ut på isen för att dränka henne, emedan hon
bevittnat ett brott han fruktade få upptäckt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
