Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MADAM FLOD.
Bara jag fått någonting på fötterna.
Tar ett par skor under sängen.
PASTORN
tar av prästkragarna och lägger dem i plånboken.
Nå du, Rundqvist, hur känns det efter avrivningen
i förmiddags – det var en duvning som dög det!
RUNDQVIST.
Ack, kära pastorn, har jag syndat i min dar, så
ska jag väl bättra mig nu efter den betan! För den
var vådlig i alla fall.
MADAM FLOD.
Nå, har nån sett till Gusten, för det var sorgligt
i alla fall att han inte var vid korkan?
PASTORN.
Gusten är här utanför, Anna Katrina, och han
kommer straxt, men innan vi övergå till muntrationen,
så ska jag säga dig ett allvarsamt ord.
MADAM FLOD.
Nå, så må vi höra det!
PASTORN.
Anna Katrina, du vet kanske inte att du genom
den heliga akten som vi nyss bevittnat, är förlustig
rätten till gården.
MADAM FLOD.
Jo, då, vad jag hade reda på det, men när jag
såg att det börja luta till kiv och nit, så tyckte jag
det var bättre att gossen kom till sitt som var hans,
än att en främmande skulle sitta där, och gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
