Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
150 KOMEDIER OCH ENAKTARE
SANCHO.
Riddare, då ni under våra bekanta irrfärder alltid
gav mig pisk därför att jag saknade vingarne, ni
vet, vingarne, så, hur ni piskade, så växte vingarne
ut! Jag vill därför icke dölja för er, hur smärtsamt
och oklokt än det kan vara att tala sant, jag har
lyssnat till era lärdomar och jag har fått - illusioner.
DÖN QUIXOTE.
Så för fan!
SANCHO.
Riddare, jag kan icke neka till att min låga
härkomst, mitt stånd - för att icke säga mina små
villkor, understundom försatte mig i den pinsamma
belägenheten att känna livets obehag mera tryckande
än de egentligen behövde kännas -
DÖN QUIXOTE.
Tala kortare!
SANCHO.
Och - så - insåg jag det fördelaktiga i att
likasom - vad heter det nu - skarva där det
fattades.
DÖN QUIXOTE drar honom om örat.
SANCHO.
Riddare, ni är ännu icke fri från den
möjligheten att ni skulle kunna råka i det äventyret att
få sadla en häst en gång, min häst till och med!
DÖN QUIXOTE.
Hur sa du?
SANCHO.
Och att jag skulle få komma i tillfälle att smörja
opp er! Ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
