Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Scen V.
HOBERGSGUBBEN. PRÄSTEN. Hans HUSTRU. Deras
SON och SONHUSTRU. Deras SONDOTTER och dennas
FÄSTMAN. Andra SONDOTTERN, 8 år. De komma ut
från verandan två och två: l:a paret arm i arm; 2: a
armarne om livet; 3: e hand i hand. Barnet följer efter
2: a paret.
PRÄSTEN.
En vacker afton! På en vacker dag!
Och tack för den, ni, mina barn och barnbarn!
Den gamle fyllt sitt åttionde år,
och nu det lutar emot livets afton!
Hav tack för att ni gjorde solnedgången molnfri,
ni alla som för mig ha varit världen,
ty utom denna dal jag aldrig levat.
Och livet tog för mig sin rätta början,
när här jag byggde med min maka bo.
Jag vet ej hur det är, men denna afton
har kallat minnen upp ur det förflutna –––
BARNET skrämt.
Se, farfar, Hobergsgubben rör sig!
PRÄSTEN.
Du skrockar, barn! Det är ju berget!
Och det har aldrig rört sig än!
Det går en saga, du förstår, en sägen,
om Hobergsgubben, att det är en jätte,
som en gång blev förhäxad av en biskop,
och att han icke förr kan bli förlossad
än han en kvinnas kärlek vinner.
Så du kan vara lugn, mitt lilla barn,
att Hobergsgubben sitter vackert stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
