Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 KOMEDIER OCH ENAKTARE
SONEN.
Ja, det är icke alldeles så säkert,
ty här har redan talats om en järnväg,
som skulle dragas mitt igenom gubben!
PRÄSTEN.
Se det var mera än jag visste - - -
det gläder mig, och grämer mig,
ty denna dalen var mig kär
så stilla, enkel, bort från världens buller...
BARNET.
Nu rister linden på sig, farfar,
och ändock blåser ingen vind!
PRÄSTEN.
Det blåser nog däruppe i dess krona,
fast ej vi känna det härnere, ängeln min.
FÄSTMANNEN till Fästmön.
Det kanske är av smärta linden rister,
då vi i morgse skurit våra namn i barken.
SONDOTTERN.
jag såg han grät av smärta, varför skulle
han icke kunna lida, när vi njuta,
då all vår fröjd är byggd på andras smärta.
PRÄSTENS HUSTRU.
I år den blomstrat rikt, den gamla linden,
och då blir mycket honing i vår kupa.
SONHUSTRUN.
Du tänker alltid på ditt hushåll, gamla moder.
PRÄSTENS HUSTRU.
Vern skulle annars, tror du, tänka på’t?
Man skär ej sina namn^ i lindebarken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
