Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska missionärer i Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kineserna bära hängande, ju längre ned dess bättre.
Blott halva tiden ärna vi att stanna hemma, andra
hälften böra vi använda att besöka de kringliggande
orterna, för att på levande sätt lära oss språket.
Dessa utfärder kosta mera penningar än att leva
hemma; men äro dock nödvändiga för framgången.
Kineserna, nämligen de som icke hava svårare arbete,
bära vanligen solfjäder och låta vänstra handens
naglar växa till ovanlig längd, väl ett par tum. De
äro i allmänhet artiga, vänliga och harmlösa. Knappt
är man inom dörren, så hälsas man med det vanliga
Tsing, Tsing, och därpå följer uppmaning att sätta sig,
Tso, Tso, och så bringas en pipa, som icke håller mer
än en fingerborg, Shi yenn och Hu’ tcha (äta
tobak, dricka te). Nu frågas ofta efter namnet,
Kaosing (det höga namnet?), och man svarar Siao sing
(det ringa namnet), N. N. etc. Här må jag även
nämna, att jag av kineser fått ett mera förståndigt
namn, än det barbariska, jag förr burit, nämligen
Han-shan-ming, vilket så skrives med pensel:
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
