Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likt och olikt - Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16 LIKT OCH OLIKT
för sig, blev han utmärkt färdig i den detaljen, men
krympling i alla andra, och vi äro duktiga
specialister, från leksaksfabriksarbetaren i Nurnberg, som
tillbringar hela sitt liv med att måla rocken på
tennsoldaten, till den lärde filosofen, som Jean Grekernas
och Romarnas filosofer på grundspråket, men icke
kan läsa Spencer därför att han ej lärt engelska;
vi äro utmärkta i var sin detalj men äro dåliga
samhällsmänniskor. Vi äro genom specialiseringen
så angripna av andliga yrkessjukdomar, att vi ej
förstå varann oaktat vi tala samma språk. Se vi
icke hela utvecklingsarbetet i våra dagar försiggå
under en sådan förbistring att vänner hugga
varandra och fiender gå arm i arm; se vi icke
välmenande känsliga själar arbeta på samhällets ofärd
och till och med taga martyrskapet, allt med den
brinnande tron att de göra väl, ja att de äro »sända»
till och med för att rädda människorna från
fördärvets inbrytande flodvåg! Vad vållar detta? Jo, att
de inkastats genom födseln i en samhällsklass där
man varit van och inlärd att tänka, tala och se på
det sättet. Genom att bilda samhällsklasser har
människan förlorat förmågan att överskåda det hela, och
det är endast genom att utgå ur samhället, genom
tillfällig isolering man så småningom kan kämpa mot
det ärvda och inuppfostrade åskådningssättet och se
det hela, och det var icke för rö skull eremiten drog
sig undan världen när han ville tänka över
världsplanen. Genom att oupphörligt se världen från en
samhällsklass synpunkt får hjärnan slutligen den
benägenheten att överskatta sitt och endast anse sitt
berättigat, och därför finnas också lika många tycken
som sinnen. Av alla de stora frågorna på
dagordningen anse sålunda arbetarne sin vara den enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>