Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utifrån - Familistèren i Guise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
316 LIKT OCH OLIKT
i sanningens gyllene dager. Uppriktigt sagt: om
Peterskyrkan i Rom alldeles icke passade ihop med
mina genom studier förvärvade ringa tankar om den,
så var detta tämligen likgiltigt, ty den var blott en
byggnad, men socialpalatset var förmer än ett
arkitektoniskt ting, det var embryot till en ny
samhällsbyggnad. Och ändå kom jag med den estetiska
måttstocken om trevligt, snyggt och dylikt.
Lokomotivet signalerar slutstationen Guise. Vid
foten av en skogbevuxen höjd, på bottnen av Oises
floddal får man plötsligt ögonen på den lilla
aristokratiska, klerikala fabriksstaden.
- Kan man se palatset?
- Jag vet inte.
Med halva kroppen utanför vaggonen upptäcker
jag mellan popplarna det översta av ett stort, rött
hus, över vars tak en glasbyggnad höjer sig. Den
röda tegelstensfärgen ser inte tråkig ut; fönstren äro
infattade i vita karmar; gröna persienner och blå
rullgardiner liva upp den stora väggytan, och
blomkrukor utanför fönstren bidraga till att göra det första
intrycket livligt. Det var verkligen inte svart!
Gudskelov att det inte var svart!
Sedan vi tagit in på hotellet, styra vi kosan
till palatset för att hälsa på herr Godin, som är
förberedd på vårt besök.
Där låg nu familistérens huvudbyggning
framför oss i full dagsbelysning, och hur subjektivt man
än må anses taga tingen, så fanns det intet tvivel om
att denna murkoloss var full verklighet. (Det var
också därför jag reste med vittne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
