Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fadren. Sorgespel i tre akter - Andra akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FADREN 63
LAURA.
Har du några anledningar till dina misstankar?
RYTTMÄSTARN.
Ja och nej!
LAURA.
Jag tror att du önskar få skuld på mig, så att
du kan avskeda mig och sedan få bli ensam herre
över barnet. Men mig fångar du inte med de
snarorna.
RYTTMÄSTARN.
Tror du att jag vill åtaga mig en annans barn
om jag finge visshet om din skuld.
LAURA.
Nej, det är jag övertygad om, och därför inser
jag att du ljög nyss, då du gav mig din förlåtelse
i förväg.
RYTTMÄSTARN stiger upp.
Laura, rädda mig och mitt förstånd. Du
förstår ju inte vad jag säger. Om barnet icke är mitt,
så har jag inga rättigheter och vill inga ha över det,
och det är ju endast det du vill. Icke så? Kanske
det är mera du vill, annat? Du vill ha makten över
barnet, men ha mig kvar som försörjare?
LAURA.
Makten, ja. Vad har hela denna strid på liv
och död rört annat än makten?
RYTTMÄSTARN.
För mig, som icke tror på ett kommande liv, var
barnet mitt liv efter detta. Det var min
evighetstanke, och kanske den enda som har någon
motsvarighet i verkligheten. Tar du bort den, så är
mitt liv avklippt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
