Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fadren. Sorgespel i tre akter - Andra akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64 NATURALISTISKA SORGKSPKL
LAURA.
Varför skildes vi inte i tid?
RYTTMÄSTARN.
Därför att barnet band oss; men bandet blev
en kedja. Och hur blev det? Hur? Jag har aldrig
tänkt över denna sak, men nu stiger minnet upp,
anklagande, dömande kanske. Vi hade varit gifta
i två år och hade inga barn, du vet bäst varför.
Jag föll sjuk och låg för döden. I en feberfri stund
hör jag röster utanför i salongen. Det var du och
advokaten, som talade om min förmögenhet, som jag
då ännu ägde. Han förklarar att du ingenting kan
få ärva, efter som vi icke hade några barn, och han
frågar dig om du var i grossess. Vad du svarade
hörde jag ej. Jag tillfrisknade, och vi fick ett barn.
Vem är fadren?
LAURA.
Du!
RYTTMÄSTARN.
Nej, det är inte jag! Här ligger ett brott
begravet, som börjar dunsta upp. Och vilket helvetets
brott! Svarta slavar ha ni varit nog ömsinta att
befria, men vita ha ni kvar. Jag har arbetat och
slavat för dig, ditt barn, din mor, dina tjänare; jag
har offrat bana och befordran, jag har undergått
tortyr, piskning, sömnlöshet, oro för er existens, så
att mina hår grånat; allt för att du skulle få det
nöjet leva bekymmerslöst och när du åldrades njuta
om igen tillvaron i ditt barn. Allt har jag fördragit
utan klagan, därför att jag trodde mig vara far till
detta barn. Detta är den simplaste form av stöld,
det brutalaste slaveri. Jag har haft sjutton års straff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
