Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fadren. Sorgespel i tre akter - Andra akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FADREN 67
LAURA.
Ja, så var det då, och därföre älskade jag dig
som mitt barn. Men vet du, du såg det nog, varje
gång dina känslor ändrade natur och du stod fram
som min älskare, så blygdes jag, och din omfamning
var mig en fröjd, som följdes av samvetsagg såsom
om blodet känt skam. Modren blev älskarinna, hu!
RYTTMÄSTARN.
Jag såg det, men förstod det ej. Och när jag
trodde mig läsa ditt förakt över min omanlighet ville
jag vinna dig som kvinna genom att vara man.
LAURA.
Ja, men däri låg misstaget. Modren var din
vän, ser du, men kvinnan var din fiende, och
kärleken mellan könen är strid; och tro inte att jag
gav mig; jag gav ej, utan jag tog - vad jag ville
ha. Men du hade ett övertag, som jag kände och
som jag ville du skulle känna.
RYTTMÄSTARN.
Du hade alltid övertaget; du kunde hypnotisera
mig vaken, så att jag varken såg eller hörde, utan
bara lydde; du kunde ge mig en rå potatis och
inbilla mig att det var en persika; du kunde tvinga
mig att beundra dina enfaldiga infall såsom
geniali-téter; du kunde förmått mig till brott, ja till lumpna
handlingar. Ty du saknade förståndet, och i stället
för att bli verkställaren av mina råd, handlade du
efter ditt eget huvud. Men när jag sedan vaknade
till eftertanke och kände min ära kränkt, ville jag
utplåna den genom en stor handling, en bedrift, en
upptäckt eller ett hederligt självmord. Jag ville gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
