Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fadren. Sorgespel i tre akter - Tredje akten - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
04 NATURALISTISKA SORGESPEL
RYTTMÄSTARN.
Ge mig min vapenrock! Kasta den över mig!
Amman tar vapenrocken från klädhängarn och lägger
över honom.
RYTTMÄSTARN.
Ack min hårda lejonhud, som du ville ta från
mig. Omfale! Omfale! Du listiga kvinna, som var
fredsvän och uppfann avväpning. Vakna Herkules,
innan de ta klubban från dig! Du vill narra av oss
rustningen också och låtsades tro att det var
grannlåt. Nej det var järn, du, innan det blev grannlåt.
Det var smeden, som förr gjorde vapenrocken, men
nu är det brodösen! Omfale! Omfale! Den råa
styrkan har fallit för den lömska svagheten, tvi vare
dig satans kvinna och förbannelse över ditt kön!
Han reser sig för att spotta, men faller tillbaka på soffan.
Vad har du givit mig för kudde, Margret! Den
är så hård och så kall, så kall! Kom och sätt dig
här bredvid mig på stolen. Så där! Får jag lägga
mitt huvud i ditt knä! Så! - Det var varmt! Luta
dig över mig så att jag känner ditt bröst! - O, det
är ljuvt att somna vid kvinnobröst, om det är modrens
eller älskarinnans, men ljuvast modrens!
LAURA.
Vill du se ditt barn, Adolf? Säg!
RYTTMÄSTARN.
Mitt barn? En man har inga barn, det är bara
kvinnor som få barn, och därför kan framtiden bli
deras, när vi dö barnlösa! - O, Gud som haver
barnen kär!
AMMAN.
Hör, han ber till Oud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
