Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paria. En akt. Fritt efter en novell av Ola Hansson - Paria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PARIA 381
HERR Y.
Det räknar du då som en stor dygd, att du
inte kan, hm! stjäla!
HERR X.
Det är hos mig lika omotståndligt, som lusten
att stjäla är omotståndlig hos andra, och alltså ingen
dygd. Jag kan inte, och han kan inte låta bli! -
Du begriper väl, att begäret att äga detta guld icke
saknas hos mig! Varför tar jag det inte då? Jag
kan inte! Det är en oförmåga, och en brist är
JU icke en dygd. Så! Slår ihop skrinet.
Det har dragit strömoln över landskapet och
stundtals förmörkat stugan. Nu mörknar det såsom vid annalkande
åskväder.
HERR X.
Så kvavt det är! Jag tror vi få åska!
HERR Y.
reser sig och stänger dörrar och fönster.
HERR X. %
Är du rädd för åskan?
HERR Y.
Man ska vara försiktig!
De sätta sig igen vid bordet.
HERR X.
Du är en kuriös kurre! Här slår du ner som
en bomb för fjorton dagar sedan, presenterar dig
som en svensk amerikanare, som reser i flugor för
ett litet museum -
HERR Y.
Bry dig inte om mig nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
