Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paria. En akt. Fritt efter en novell av Ola Hansson - Paria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
382 NATURALISTISKA SORGESPEL
HERR X.
Så säger du alltid, när jag tröttnar att tala om
mig själv och vill ägna dig någon uppmärksamhet.
Det är kanske därför du blev mig så sympatisk,
för att du lät mig tala så mycket om mig själv!
Vi blevo straxt gamla bekanta, du hade inga hörn,
som jag kunde stöta mig på, inga nålar som stuckos.
Det var något så mjukt i hela din person, du var
så full av hänsyn, som endast den mest bildade
kan ådagalägga; du bullrade aldrig, när du kom
sent hem, gjorde intet väsen, när du steg opp om
morgnarne, förbisåg småsaker, böjde undan, när det
drog sig till konflikt - med ett ord, du var den
fullkomlige umgängesvännen! Men du var alldeles
för undfallande, alldeles för negativ, för tyst, att
jag i längden icke skulle reflektera över det - och
du är full av fruktan och räddhåga - det ser ut,
som om du vore en dubbelgångare. Vet du av, att
när jag sitter här framför spegeln och ser din rygg
- så är det, som om jag såg en annan människa!
HERR Y.
vänder sig om och tittar i spegeln.
HERR X.
Ja, du kan inte se dig själv på ryggen!
Framifrån ser du ut som en frimodig man, som med
öppet bröst går emot sitt öde, men på ryggen -
ja, jag vill inte vara oartig - men det ser ut, som
om du bar en börda, som om du böjde dig undan
för ett käpprapp, och när jag ser dina röda hängslen
korsa sig på den vita skjortan__så ser det ut, som
ett stort märke, ett varumärke på en packlår...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
