- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 10. Det nya riket /
59

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra entreprenörer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ballhorn hade övertagit svenska litteraturen på
entreprenad. Hädanefter voro alla upptäckter som
för all framtid kommo att göras av andra än Ballhorn
förklarade värdelösa!

När nu dessa oskyldiga poeter gått till
odödligheten genom Gregorius Ballhorn, och inga fler fingo
upptäckas, tyckte Gregorius att litteraturen var en
honom tillerkänd och numera omistlig erövring. Nya
oupptäckta länder vinkade i fjärran och
benmjölsintrycken verkade mäktigt. Ballhorn hade snart gjort
en ny upptäckt som genom sin skenbara orimlighet
skulle slå världen med häpnad: »Det var icke i
böckerna vi skulle läsa människans historia, ty språket
var som bekant tillkommet för att dölja människans
tankar, nej, det var utanpå dessa böcker, där den
på naturens omedvetna ståndpunkt sig befinnande
konstarbetaren oreflekterat tryckt tidevarvets
stämpel i för den andligt skumögde, visserligen oläsliga,
men för den seende, så vältaliga hieroglyfer.
Bokbinderiets historia är mänsklighetens – in nuce (i en
nöt)». Denna djärva hypotes som skulle hava
behandlats med löje om den kommit från någon annan
än Ballhorn, mottogs med jubel, och snart lästes
inga häftade böcker i den lärda världen; man bara
samlade bundna och dem läste man icke längre, utan
man betraktade deras pärmar genom loupe. Man
såg i pergamentbanden (icke det skinntorra, utan)
det högre djurlivets varmblodiga omhölje, på vilket
människohanden (mässingsstämpeln) tryckt sina
fotspår (!) under vandringen genom odlingens nio
världar, under det pappbanden med det lägre växtlivets
vävnader icke kunde giva samma levande uttryck.

Man förvånades över sådana härliga upptäckter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/nyariket/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free