Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claris majorum exemplis eller ärftligheten utan moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den äldre frun, som hade varit med om det gamla
statsskicket.
– Å, Jessus, är det skyltar?
– Ja, det är vapenskyltar, vapen, förstår du?
– Vapen? Som de ha slåtts med?
– Nej, nej, för all del, sådana vapensköldar,
som de gömma sig bakom då de slåss.
– Och de ska hänga här nu?
– Ja, de ska någonstans hänga; men det är
från forntiden allt det här, så att det har man inte
reda på.
En ung herre med svart sammetsmössa och ett
färgschatull i handen hade inträtt och stannat på
stora gången. Han kastade några vanvördiga blickar
omkring väggarne, lade huvudet bakut mellan
skulderbladen, tittade uppåt takmålningen och ryckte på
korsryggen såsom endast en artistelev kan rycka på
axlarne, då han ser något underhaltigt.
Därpå gick han rakt mot fruarne och frågade
var numro 806 hängde, adliga ätten numro 806.
Detta kunde fru Lundin upplysa om, så mycket
mer som hon redan på morgonen ställt fram stora
kronstegen framför numro 806. Saken var nämligen
den att en plåtslagare hade trampat in taket, då
han skulle reparera dygderna till sista riksdan,
vilket åter haft till följd att det regnat in på vinden
och runnit ner genom trossbottnen samt sugit sig
ner genom gipstaket och starkt angripit en
vapensköld, vilken just råkade bära den nämnda nummern.
Varför just den bar den nummern, det berodde väl
av slumpen, men fruarne trodde att det nog fanns
någon som rådde över slumpen också. Det var en
ful fläck i taket; den såg ut som ett träsk, men från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
