Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasciculus III. Tankar om luftens och vattnets sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
174 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
I spektralanalysen, där kvävet visar två olika
spektra, ett vid positiva., ett annat vid negativa, har
man känt sig nödsakad antaga tillvaron av två kvävets
allotropiska modifikationer, och denna misstanke har
vunnit i styrka då man bemärkt hurusom kvävets
spektrum ändrar sig efter strömstyrkan.
Andra analyser: Torr luft ger kvävets spektrum,
sannolikt därför att luften utgöres till största delen av
kväve eller 79 procent. Är luften däremot fuktig
synes alltid den röda vätelinjen:
Gripom detta sista faktum och föreställom oss
ett ögonblick att luften består av syre och en
vätemodifikation, som ej ger knallgas då den är blandad
med syre, och vi skola se till om ej en hel rad fenomen
därigenom bli förklarade. Luftens fuktighet skulle
då bero av syrets och vätets börjande legering till
vatten och kvävets övergående till den modifikation
av väte, som utgör vattnets ena beståndsdel.
Med detta antagande blir det ordning och lugn
i naturen. Vattnet lossar på banden, som håller
smådelarna samman och blir luft; luften förtätar sig och
blir igen till vatten. Molnbildningen får sin
förklaring som oftast varit svår då man sett huru moln
både uppstå på en klar himmel och upplösa sig.
Den röda vätelinjen, sorn visar sig i spektroskopet i
fuktig luft vore utan närvaro av fritt väte orimlig
och skulle förneka sig själv. Och de oerhört
våldsamma knallar, som åskblixten framkallar och vilka
ej kunna härledas från bara gnistans förtunning av
luften, bli nu antändnirigar av knallgasblandningen
syre och väte. Amfibierna stiga obehindrat upp och
ner ur det ena tätare elementet i det andra förtunnade,
vilket icke utesluter en anledning för valar och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
