Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenarnes suckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
214 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
på kols förmåga att under vissa omständigheter
förvandlas i kisel, liksom han även var övertygad om att
ammoniak och klor höllo syre, tills han blev
överröstad.
Har skapelsen börjat arbeta med kiseln, då
behöver man icke tillgripa underverket kolsyrans
nedfallande från himlen för att förklara livets uppkomst,
ty det är ett underverk att kolsyran, giftet, skulle
sönderdelas först efter upptagning i ett känsligt
levande organ såsom växtens bladgälar. Kolsyra
sönderdelas nämligen först i mycket hög temperatur
eller av den brinnande metallen kalium, och kolsyra
i nämnvärd mängd inblandad i luften dödar växterna
(Saussure). Först i onämnvärd mängd, 4/ioooo, då kolet
är otillräckligt för näring, kan denna gas ge växterna
sitt kolbehov, säger man.
Det är storartat, helt enkelt, och gör underverket
med alpväxterna i kolsyrefri luft ändå större.
Med kisel och kalk, urberget, börjar jorden; med
kisel och kalk arbeta de kanske lägsta djuren,
djuphavsdjuren, diatomacéer och foraminiferer. Men dessa
små, börja de med äggvitan (varifrån?), och avsöndrar
äggvitan kisel- och kalkpansaret? eller tvärtom?
Betraktom hönsägget! Kisel och kalk utanpå,
äggvita inuti, och en äggvita som komplett liknar
vattenglas eller gelatinös kisel.
Bernhardin de Saint Pierre, en gång direktör för
denna Jardin des Plantés, men som haft olyckan även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
