Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Typer och prototyper inom mineralkemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
516 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
som tyckes förgäten går dock igen på flera ställen,
såsom till exempel i kvävets atomvikt, bestämt till
14,oi av Meyer och Seubert, i aluminium 27,oi, litium
7,oi, o. fi.
Men även denna omständighet kan förbises, ty en
blick på atomvikterna visar den största
föränderlighet; såsom till ett enda exempel osmium vilken
varierar från 191 till 198. Dessutom begagnas icke Stås’
atomvikter som kanon längre; ty franska
longitud-byrån begagnar Clarkes, Meyer och Seuberts och
Van der Plaats. Ofta får även Stås själv olika resultat
och beroende på metoden, det vill säga de använda
reaktionsmedlen.
Berzelius, vilkens analyser än i dag äga bestånd,
tvekade icke tillerkänna naturen förmågan att
överföra det ena ämnet, enkelt eller ej, i det andra.
Sålunda, när paracyan sönderdelas och lämnar som
slutprodukt kisel i stället för kol, skyller Berzelius
detta ej på föroreningar, utan proklamerar att kolet
blivit kisel.
Kloren bestod enligt Berzelius av 2 atomer syre
och en radikal muriaticum. [2 atomer (eller 3) syre
kallas nu ozon varmed kloren har stor likhet, och
radikalen var nog H3. Då C1 = O2H3 = 35. Kloren
alltså ett ozonväte.]
Berzelius erhöll även syre ur ammoniakgasen.
[Ett NH2 som konstituerade sig till O = 16 båda.]
Och Scheele ansåg att manganen var transmuterat
järn.
Davy och Berthollet den yngre togo regelbundet
syre och väte ur svavel.
Thénard reducerade kiselsyra med metalliskt
kalium och erhöll »quadricarbure de Silicium». Var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
