- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
564

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silverträsket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pistachegrön, ibland rosenröd, som brustit i pallar,
stolar, soffor, och insprängd däremellan sträckte sig
den vita kalkstenen i långa strängar som linne utlagt
på bleke. Så kom en brant; där stod strax en
björkdunge med orkidéer; en dalkjusa med alar i en grön
gräsmatta, en lekplats för älvorna, som också dansat
i en ring, vilken under deras trolska steg blivit
koppargrön. Marken blir våt; skvattram och ängsull ha
infunnit sig, och ungtallar stå raka som gärdselstörar.
Nya bergpallar, nya kjusor, nu med hassel och ek.
Det knackar som på en husport nattetid av en
senkommare: det är hackspetten. Det kvider och jämrar
som en barnsängskvinna: det är skogsduvan. Alla
ljud kan han; och alla växter och djur känner han,
så att om han hörde eller såg något obekant, skulle
han anse det som otillåtet.

Fram går det emellertid i rak nordost efter
kompassen; nu börja gärdsgårdar stänga men hindra
ej; en kortsnaggig starräng med oxlar och med
cypressliknande enar; en tuvmyr, som får genomvadas,
med ett ord ett helt kompendium av miniatyrlandskap.
Slutligen hör han under sig ett klapprande
och skvaltande, stiger ner för en brant, genombryter
albuskar och står framför en bergsjö av en
ojämförlig skönhet. Naturen har visserligen gjort sitt
allra bästa, men det förefaller även, som om en
människohand varit med och putsat, tuktat, arrangerat.
Sjön är nämligen icke mer än ett par tunnland vid,
men den erbjuder stränder av sådan omväxling, med
så många uddar, vikar, hamnar, att ögat finner nytt
varje ögonblick. Där står en timmertall och skuggar
en strandbrant; där hänger en vit björk ut över
näckrosorna; där en alvik med vassar; i fonden en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free