Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvirrade sinnesintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
608 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
skall alltid ha sin säng ställd från norr till söder för
att inte plågas av masken.
Jag lämnar spolmaskarna åt sitt värde och ställer
min säng i samma riktning som den astronomiska
meridianen, och när så min kropp är utsträckt i
överensstämmelse med jordaxeln, känner jag mig helt
ljuvligt invaggad i oändligheten, löpande min bana
omkring med en hastighet av fyra mil i sekunden.
Lugn råder nu i mitt nervsystem, de oroliga tankarna
försvinna, och samma halvt vällustiga känsla, som
man erfar vid att svänga i en karusell, dövar bekymren,
vilka gnaga likt inälvsmaskar.
Stackars min mor, hon hade kanske rätt, fast hon
inte själv trodde riktigt på det där skrocket.
Jag slumrar in och sover en timme. Vid
uppvaknandet märker jag, att jag har gråtit. Jag drömmer
samma sak om igen: mellan björkars vita stammar
får jag syn på mina barn. Jag går emot dem för att
omfamna dem, men de vända mig ryggen och vilja ej
känna igen mig, därför att jag är fattig.
Jag slår upp ögonen, fäster blicken på den vita
marmorkaminen och ser där ett nät av blodröda
trådar. Det är mitt eget ögas näthinna, som förstorad
projicierats där - en upptäckt alltså, som ingen skulle
ha gjort före mig?
På nytt blundar jag under fem minuter, och
när jag åter öppnar ögonen, ser jag på kaminen en
begonia med vita och röda blommor, som dallra.
Jag frågar mig, varför dessa blommor skälva... I
samma ögonblick försvinner synen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
