Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
art. Det var nu som hans hundar skulle tjänstgöra och
bereda honom ett angenämt skådespel. När allt var
färdigt tog han upp sitt guldur och höll det i handen
medan han framkastade följande skämtsamma fråga,
vid vilken de svarande voro så vana, så vana:
– Huru mycket äro herrarnas silverklockor?
Dessa avgåvo pliktskyldigast och under
lämpliga skratt det äskade svaret: deras klockor voro
hos urmakaren. Detta försatte Falk i briljant lynne,
som tog sig luft i det alls icke oväntade:
– Djuren fodras klockan åtta! – Varpå han
satte sig, slog i tre supar, tog själv en och inbjöd
de andra att göra samma.
– Jag börjar, jag, efter som ni inte vill! Här
krusas inte. Hugg för er, pojkar!
Och så börjades fodringen. Carl Nicolaus, som
icke var synnerligen hungrig, hade god tid att njuta
av de andras aptit, och han uppmanade dem med
hugg och slag och otidigheter att de skulle äta.
Ett gränslöst välvilligt leende spred sig över hans
ljusa solskensanlete, när han såg deras iver, och
det var svårt att utröna vilket som mest gladde
honom: att de åto så snällt, eller att de voro så
hungriga. Han satt som en kusk och smackade på
dem och klatschade åt dem:
– Ät du, Nyström; du vet inte när du får något
härnäst! Sätt i dig, notarie; du ser ut som du skulle
behöva kött på bena. Grinar du åt ostronen –
duger de inte åt en så’n där, kanhända? – Va! Tag
en bit till! Tag för dig du! Orkar inte? Vad är
det för prat! Se så! Nu ta vi en halva! Drick
öl, gossar! Du ska ha mera lax! Du ska, ta mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
