Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fan, ha en bit lax till! Ät du, ta mig fan! Det
kostar dig lika mycket!
När fågeln var skuren, fyllde Carl Nicolaus med
en viss högtidlighet rödvinsglasen, varvid gästerna,
som befarade ett tal, gjorde en paus. Värden höjde
sitt glas, luktade på detsamma och framsade med
djupt allvar följande välkomsthälsning:
– Skål, suggor!
Nyström besvarade tacksamt skålen med att höja
sitt glas och dricka, men Levin lät sitt stå, varvid
han såg ut som om han slipade en kniv i
bakfickan.
När supén led till slut och Levin kände sig
stärkt av mat och dryck och vinets ångor stego,
började han erfara en viss vådlig känsla av oberoende
och en stark frihetslusta vaknade hos honom. Hans
röst blev mera klangfull, hans ord uttalades med
mera säkerhet och han rörde sig obesvärat.
– Tag hit en cigarr, befallde han, en god cigarr!
Inte något fusel!
Carl Nicolaus, som tog detta för ett lyckat skämt,
lydde.
– Jag ser inte din bror här i kväll! sade Levin
nonchalant.
Det låg något olycksbådande och hotande i hans
röst, och detta kände Falk, ty han blev missmodig.
– Nej! svarade han kort, men obestämt.
Levin dröjde innan han slog till nästa slag. Det
hörde till hans mest inbringande sysselsättningar att
lägga sig i folks affärer, som det heter, och han
bar skvaller mellan familjer, sådde ett litet
tvedräktsfrö här och där, för att sedan få den tacksamma
rollen av medlare. Härigenom skaffade han sig ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
